Åh. Alltså ÅH. Det känns som att jag ska gå i bitar, som att varenda liten cell i kroppen är konstant irriterad över sin egen stillasittande/stående existens. Och detta är inte vanligt för en vanligtvis flummigt mediterande liten donna. Men ja ja. Det finns nog en viss poäng. Kanske morgondagens live-sändning, men vem vet…

Hihi.

Ja, nu är det ju även släppt vilka låtar det blir som framförs. Och de som känner mig är nog minst sagt förvånade av vad som satts på lilla fröken Saga. Istället för de vanliga skriken och den flummiga psykadelikan, så kommer lite åttiotal a la vackra Annie Lennox. Det blir till viss del främmande, men till större del roligt. Wow.

Denna blir det. Och nog är detta kanske en av de roligaste videosarna genom tiderna. Jag vart ganska ställd när jag såg den..Älska den sjungande ängeln, btw. Jag ska ta lite inspiration från hans oändliga sångglädje!

Puss och kram på er, alla mina änglar!

I fredags fick vi som tävlar nästa vecka äran att få titta på våra vänner i Team Petter och Carola. Wow, vilken show det var… Man blir ännu mer ödmjuk och glad då man inser att man är en av dessa fantastiska artister som tagit sig så långt. Jag har oändligt svårt att förstå det, men tänker inte närmre på den saken. Det är ju just tvivel som kan sätta käpp ni hjulet för en.

Det var ofantligt synd att så många var tvungna att lämna tävlingen, även om jag är tämligen säker på att de lär lyckas ändå. Det må vara svårt, men den kraften jag kunde se i alla dessa blickar talar för att de kan kämpa sig fram i artistbranschen. Wow.

Så nästa vecka är det min och mina vackra lagkamraters tur… nervöst, men spännande. Det blir att låta sig inspireras av fredagens framträdanden, och andra intressanta och minnesvärda artister. Därav tänkte jag dela med mig av en av mina absoluta favoriter och gudomar av det artistiska hjärtat.

Man kan ju undra vad dessa bilder har gemensamt…

Ja, här sitter man och åtnjuter en av de ack så viktiga Slut-på-eftermiddag-och-snart-kväll-cigaretterna. Jag tycker inte om att gå när jag röker. Därför blir det att alltid sitta ner. Och därav blir man ett evigt irritationsmoment till de kära vännerna.

Jag och bror min åtnjuter en Snart-ska-pappa-gifta-sig-och-vi-ska-ladda-cigarett. Den är viktig. 

Här är Jag-har-nyss-åkt-i-balkortegen-och-ska-snart-in-och-äta-och-vara-fin-cigaretten. Den är svår att vara utan, alltså…

Och slutligen, ciggeluringarna som snart blir så himla aktuella. Hoppas  jag åtminstone. Det borde bli vår snart, och då måste man lära sig att avstå från Nu-är-det-vår-och-jag-njuter-av-det-fina-vädret-i-almedalen-cigaretten.

Ja. En av sakerna dessa bilder har gemensamt är att alla är tagna av min babe Freja Asklöf.  Men annars så förekommer cancerpinnar på alla foton. Dessa vackra saker jag lovat att sluta med… Dock var detta mer ett sätt att älta och förklara hur duktig jag är, än motsatsen. Jag är nere i ca fem per dag. Yippie! Tänk hur bra saker kan gå så fort man finner motivation. Så av detta finns en slutsats att dra. Det är bra att tävla. Det kan sluta i att man slutar röka, och förlänger livet. Eller något.

Puss på er alla, ha en fin eftermiddag!

Jag fick en så oerhört fin bild skickad av en vän idag, och kände att jag ville dela med mig av detta. Visst, jag tycker inte om att man klär djur i kostymer och dylikt, men han här har ju sådan stil! Jag blir lite rörd, och ser honom/henne som min nya förebild. En så extrem kostym, men OM han/hon bär upp det! Jag bara älskar, och funderar på att låta mig inspireras av detta till nästkommande upptränden. Hihi.

Btw… Jag har inte rökt idag. Jag påbörjar nedtrappandet med att sätta en inte-röka-förrän-efter-fyra-regel. Och högst 8 per dag. Vilken är en stor nedtrappning när man är van vid ca ett och ett halvt paket om dagen.

ha en vacker dag, och våga vara färgstarka!

Fred och Kärlek!

Tydligen är det dags att sluta röka. Jag kan inte säga att det är helt frivilligt, men samtidigt lovade jag ju. Och det måste ju på något vänster innebära att det finns en inneboende önskan i det lilla flickhjärtat om att förlänga sitt liv, och sluta förgifta det med rök och nikotin.

Hoppas jag i alla fall.

Men usch. Jag kommer dock inte sluta tvärt, då det skulle innebära att flimmerhår växer tillbaka, och skulle kunna bidra med missklädsamma hostattacker mitt i eventuella framträdanden. Vilket är dumt. Därmed blir det att trappa ner istället. Långsamt, men säkert. Detta innebär att jag inte kommer bli intensivt ilsken och bitter och rastlös direkt. Istället väljer jag att låta det komma långsamt och smygande. Det kan bli en intressant och i nuläget näst intill masochostisk resa. Fast löften är viktiga. Därför tar jag detta på allvar.

Imorgon börjar nedtrappandet. Usch. Hur ska detta gå… nu ska jag gå ut på balkongen och kyssa mina cancerpinnar en av de sista gångerna.

Foto: Freja Asklöf

Hej alla vackra.

Jag fick för mig att dela med mig av lite vardagsdumheter, och eventuellt därmed kanske bidra med ett och annat skratt. Därför har jag valt ut ett par av de mest smickrande bilderna ever. Eller inte. Ni får döma.

Jag och min vän Amanda på bio. Lejonkungen. 3d. En väldigt fin inspirationskälla strax innan duellen.

Ibland handlar jag mat. Då kan man bli lite trötter, och därmed ta till lite experimentella färdsätt.

Ja, man kan ju undra ifall någon kan gissa vad detta är?

Puss för nu! Nu väntar lite måndagsrödvin.

Nu är det officiellt… Och det går inte att uttryckas med ord. Jag kommer aldrig glömma de få minuterna på scen, resan jag hann göra i musiken. Låten “Perfect” har något särskilt, och dess text är jag näst intill säker på  att alla kan identifiera sig med på något sätt. Inklusive jag, då jag liksom många andra inte alltid haft det lätt i livet. Och jag hoppas innerligt att det var något som publik och coacher kände av… för då har jag uppnått mitt enda och största mål i hjärtat när jag gick upp på scen.

Men jag kan inte förneka att det ändå finns väl blandade känslor. Det märktes förmodligen tydligt, då tårarna talar för sig själva. Josefine. Du är bäst. Fantastisk. Perfect. Jag skulle inte velat dela den fantastiska upplevelsen med någon annan än dig.

Puss på er alla, hoppas att ni har en vacker dag för er. Nu kör vi igång!

Idag är det fredag, och därmed även ganska uppenbart att gårdagen var en torsdag. Ja, om man inte heter Saga och glömmer bort saker titt som tätt, inklusive dessa självklarheter i form av detaljer.

Igår fick laget ta del av en konsert med allas vår käre coach. Många av lagmedlemmarna var där, inklusive min vackraste duellpartner Josefine. Det var fint att träffa alla igen, och när man uppå det får åtnjuta Sveriges Radios Symfoniorkester, kan inte kvällen vara mer än njutbar.

Det var även fint att se, då jag på något sätt blev ännu mer säker på att jag är på precis rätt plats, med precis rätt människor, av precis rätt anledning. Ola är inte bara en artist. Han är en magiker, med specialiteter och egenheter man inte kan annat än beundra. Jag är så glad att få chansen att lära av honom. Jag ska vara ett riktigt kärl… det är jag ännu mer säker på nu.

Ikväll är det dags för min och Josefines duell. Och nog är man nervös på nytt. Helt ärligt så har jag svårt att koncentrera mig på de små sakerna, som att komma ihåg hur man knyter skorna. Jag tänker ju på vår sång, på vårt samspel, på känslan, på Ola, på tävlingen i sig… Och tyvärr. Främst av allt cigaretter. Ikväll kan världen vändas uppochner, eller inte.  Det är så nervöst, men det är fan dags att ladda! Äntligen, liksom.

Nu ska jag pimpla kaffe tills tåget går till Strängnäs. Sedan blir det att laga mat i x antal timmar. Underbart. Mat är definitivt mitt största intresse efter musiken.

Puss på er alla, vackra människor!